Vi har mött personal som arbetar med motivation på socialförvaltningarna och anstalter som upplever att det blivit svårare att motivera till behandling.
Det är också vår bestämda känsla att motivationsarbete blivit svårare. Många patienter/klienter har varit på flera behandlingar, inklusive korta tolvstegsbehandlingar som avbrutits eller som efter behandlingen omgående återfallit i missbruk.
I mötet med dessa människor märker vi ofta en uppgivenhet som kan yttra sig på många oliks sätt t ex "det är ingen idé, jag har provat allt". Känslan av att vara ett hopplöst fall är inte särskilt bra att ha, om ett tillfrisknande ska vara möjligt.
En annan typ av patient, som blir allt vanligare är relativt unga människor som har sin grundtrygghet så skadade att det tar tid, innan omgivningen inte bara ses som ett hot.
Sedan en tid tillbaka har vi börjat använda oss av "provboende", det innebär att patienten kan komma till behandlingshemmet för att känna sig för om det möjligheten kan vara intressant.
Provboendet är framför allt till för den patient/klient som av oliks skäl inte vågar eller tycker att det är någon idé att genomgå en behandling. Kanske har hon/han tidigare varit på en kort och intensiv behandling och misslyckats med den och anser efter det att behandling inte är något bra alternativ.
Provboendet kan vara tidsmässigt olika långt, från några dagar till flera veckor. Tiden som patienten befinner sig här ska innehålla det som vi anser viktigt. Vi vet at det är av största vikt att patienten får träffa en personal för enskilda samtal, träffa andra patienter och kanske delta i en liten grupp.
|
Behandlingen 
